Maskinutveckling inom jord- och skogsbruk
Skörd av hö och säd
Under 1800-talet och tidigare, tog man höet från niporna. Det slogs med lie, räfsades ihop, hässjades och förvarades i lador vid nipans fot. Sedan man börjat använda slåttermaskiner, kunde man inte slå alltför branta åkrar och ängar. När traktorer kom allmänt i bruk blev det ännu fler områden som inte kunde slås.
En annan lieslåtter försiggick på myrar och sjöstränder, där man slog starr och fräken. Detta foder kunde hässjas direkt från myren. Hässjorna kunde stå ute till vintern, men ofta hade man lador ute på myrarna.
På 1940-talet prövade en del bönder att konservera höet i silo i stället för att torka det. AIV-metoden, uppfunnen av finnen Virtanen, bestod i att man la grödan i en grop i marken, byggde på en översilo och fyllde på mer. Alltsammans täcktes och packades med jord. Metoden blev ingen succé, bland annat därför att det var mycket tungt att ta av den frusna massan. Den moderna silon ligger helt ovan jord.
I början av 60-talet började Bertil Andersson i Gåsnäs, som den förste i Resele, att torka vallskörden i skulltork. Det innebär att man har en fläkt, som blåser luft genom höet inne i ladan.
1985 började Rolf Nilsson i Höven och Göran Tängnander i Norrtannflo att skörda vall med rundbalspress.
Även säden slogs med lie och samlades ihop till kärvar, vilka torkades i de för trakten karaktäristiska kornhässjorna – storhässjor. Man behövde block för att hissa upp kärvarna, som fick torka 3-4 veckor, innan tröskningen på logen tog vid.
Om vi inte uppehåller oss vid slagan som tröskmetod var hästklubba det vanliga. Enkelt uttryckt tillgår det så, att det som skall tröskas ligger utbrett på logens golv. En häst går runt, runt och drar en stock med inborrade pinnar, vilka krossar sädeskornen. Sedan skakar man ut kornet ur halmen. ”Dråsan”- kornet med agnarna - kandkastas.
En bit in på 1900-talet hade de flesta jordbrukare stiftverk med halmskak. Drivkraften var fortfarande häst, men denne befann sig utanför logen och drog en vandring. Kraften överfördes till tröskverket med stålstänger och polhemsknutar som möjliggjorde krökar.
Vid mitten av 1920-talet kom de självrensande, motordrivna tröskverken. De följdes av avläggare och sedan självbindare, som både slog säden och band den till kärvar.
Därefter kom skördetröskan, först dragen av traktor. Den första köptes av röstabönder, Aronsson, Bohman, Emil Hansson, Algot och Kjell Kårén och Gustav Nilsson i Rösta. Den var i bruk in på 70-talet. Skördetröskan utvecklades till en egen självgående maskin.
Säden torkas inomhus med kalluftstork.
Källor: Gustav Selinder, ”Resele” samt uppgifter, som Göran Tängnander fått av minnesgoda reselebor.
Kontaktperson: Göran Tängnander, Norrtannflo 3451, 88030 NÄSÅKER. Tel 0622- 40003.
Skogsbruk. Traktorer.
För äldre tiders skogsbruk, när arbetet skedde med handkraft, behövdes sju hjälpmedel. Det var svans, yxa, kil, måttkäpp, penna, dragsax och klave (tumsax). För huggning av kastved behövde man dessutom bågsåg och släggyxa.
Virket transporterades från skogen med häst. Om det skulle flottas, kördes det till sjöar och vattendrag och las opp på isen eller stranden.
I skiftet mellan 40- och 50- talet kom de första motorsågarna till Resele. Då kunde man fälla ett stort träd på 11 sekunder. Men man måste vara två man för att hantera sågen. Den vägde minst 20 kg.
En-mans sågen hade vridbart svärd. Sågens motor tålde inte att man vände den under gång.
Under 50-talet började man bygga skogsbilvägar och hästarna ersattes allteftersom av motordrift. För att jordbrukstraktorn skulle klara skogsarbete, la man kätting på hjulen. I oländig terräng försågs traktorn med halvband. Det innebär att man satte extra hjul framför bakhjulen och la band runt dem.
Vid helträdshuggning, när träden kapades på uppsamlingsplats, användes traktorer med lika stora bak- och framhjul.
Moderna tiders avverkning sker med skördare och skotare.
En av de första traktorerna i Resele köptes till Ombergs gård i Omnäs. Det var en Fordson, 1920 års modell med järnhjul. Motorn byttes av smeden Appelstam till en Scaniamotor.
Även Olof Moström i Norrtannflo hade traktor tidigt. Detta var en Volvo. Detaljer om den är inte kända, men den såldes till Själander i Näsåker.
1946 fanns hos Tängnander i Norrtannflo traktor med gummihjul. Den var utrustad med kraftuttag och remskiva. Det gjorde att bl. a. tröskningen kunde utföras maskinellt.
Skolläraren A.E. Hansson i Bodvill hör också till dem som tidigt hade traktor. Om honom kan nämnas, fastän det inte tillhör jordbruket, att han även var bland de första att skaffa såväl telefon som bil. Han sysslade med droskrörelse som extraknäck. Ett fotografi av läraren finns på skolan i Myre.
Källor:Gustav Selinder, ”Resele” samt uppgifter, som Göran Tängnander fått av minnesgoda reselebor.
Kontaktperson: Göran Tängnander, Norrtannflo 3451, 88030 NÄSÅKER. Tel. 0622- 40003.
|
Startsidan
Bilder
|