Rankarbergsgrufvan
Den 7 juli 1884 utfärdade kronofogden A. Huss ett mutbevis till hemmansägarna N.G. Bostedt i Österrå och Johan Johansson i Överbodvill, torparna Markus Johansson i Överbodvill och E.P. Westin i Myre, bondesonen Gustaf Bostedt i Österrå samt arbetaren Erik Persson i Västerrå. De hade upptäckt en malmfyndighet i Rankarberget på A.J. Edlunds skogsmark i Vignäs.
Upptäckarna påstod att de på fem ställen hittat blyerts i öppen dag samt en annan metall som de inte närmare kunde uppge namn och beskaffenhet på förrän de talat med någon sakkunnig.
De ville i alla fall muta in ett område i bergväggen som var 1000 fot i fyrkant.
Enligt Gruvstadgan fick de inte inmuta så stort område utan fick göra en ny ansökan och minska området till 600 fot i fyrkant.
Benämningen skulle vara Rankarbergsgrufvan.
I mutsedeln anges att de, så länge gruvdriften underhölls i behörig ordning, skulle få tillgodogöra sig den fyndighet av blyerts och andra mineraler som de hade uppgett skulle finnas i berget.
Det var också krav på att mutsedeln skulle läsas upp i Resele kyrka, vilket gjordes den 16 november 1884.
Enligt Gustav Selinder trodde man sig hitta svavelkis i berget, men på grund av för låg malmhalt ansågs den inte brytvärd.
Idag är det enda spåret efter denna gruva en ca. 10 meter lång tunnel med en diameter av ca. 2 meter insprängd rakt in i Rankarberget.
Källförteckning:
Mutsedel
Handlingar från Bergsstaten, Luleå
Resele-bygden med älven, niporna och skogen av Gustav Selinder
|