"Knut i Holm "och hans familj
"Knut i Holm" och hans familj
När Gustav Vasa 1527 är nybliven kung har han en stor skuld till köpmännen i Lübeck att betala av. Efter dansk förebild låter han varje pastorat bidra med en engångsskatt det året och även kyrkoherden i Resele, herr Kristofer Andersson, får dra sitt strå till stacken och betala 15 mark. De pengarna räcker emellertid inte långt utan 18 november 1533 skriver kungen ett öppet brev till ångermanlänningarna att kan kommer att utkräva en ny hjälpskatt, och den här gången skall den uttas av varenda bonde separat. Uppbörden sker 1535 när den första skattelängden upptecknas. Från 1542 blir skattelängderna årligen återkommande när kungen inser att det är praktiskt både ur ekonomisk och militär synvinkel att hålla räkning på sina undersåtar.
Enligt skattelängden från 1535 bor det i Holme en bonde som heter Vincent, vilket i Resele är ett mycket ovanligt namn. Han bidrar det året, liksom alla andra självägande bönder, med 10 öre i skatt. Det låter inte så mycket, men på den tiden får man en halv tunna korn för den tioöringen, vilket kan vara livsviktigt när det är dags att så på våren. Eftersom gårdarna nästan alltid går i arv är det troligen en dotter till honom som gifter sig med nästa bonde i Holme. Han omnämns första gången i en skattelängd från 1542 och heter Knut Ragvaldsson. Var han kommer ifrån har ej gått att utröna.
Byn Holme har på den tiden bara ett hemman, men det är uppenbarligen en betydande gård. Den står först i skattelängden och är 31 seland stort, vilket är mycket för ett enskilt hemman. Knut är redan 1542 köpman, en befattning som gör det möjligt för honom att legalt handla med traktens bönder och sedan frakta deras produkter söderöver. För den rättigheten får han betala två mark årligen. Detta år finns det två köpmän till i Resele, annars är det normala antalet cirka en per socken. Knut fortsätter även med handeln vid sidan av jordbruket under resten av sitt liv.
1548 är det första året man nämner vilka som sitter som nämndemän i tinget. Det hålls ting två gånger om året och de tolv edsvurna från tingslaget har som domare underlagmannen eller fogden över landskapet. Som storbonde i socknen har Knut en given plats i nämnden under åtskilliga år där han sitter åtminstone fram till 1562. Under hans tid som nämndeman inträffar också en händelse som visar vilken vidskepelse som råder under den tiden, även bland bättre bemedlade.
I början av 1550-talet reser en spåkvinna runt i landskapet och säljer sina tjänster. Det är naturligtvis inte helt lagligt, men eftersom folk är vidskepliga är det ett sätt att skaffa lättförtjänta pengar. 1552 sker en rannsakning på ett vinterting i Torsåker där hennes kunder från hela landet räknas upp. Det får väl nämnas till vår sockens fördel att det endast är Knut som utnyttjat hennes tjänster. Han får för det böta 4 mark. I Ramsele, t ex, får självaste prästen, herr Peder Jonsson, böta för att han inte fullt och fast litar till sina egna kontakter med högre makter. Det kanske också är en viss status att kunna styra sitt liv efter spådomar.
Den första gången det omnämns att Knut äger jord även i Sörtannflo är 1559. Några år senare får den ena sonen överta det hemmanet medan den andre stannar i Holme.
Ej oväntat har Knut också den största boskapsbesättningen i socknen. 1557 har han 16 kor i ladugården och när de är som flest, 10 år senare, har han 20 kor. Det året är det bara två bönder i hela landskapet som har fler. I prästgårdarna finns det visserligen ofta större djurbesättningar men då är det inte alltid enskild egendom utan kyrkans.
1563 är Sverige åter i krig och kronan har stort behov av olika persedlar. Fogden handlar upp så mycket skinn han kan komma över och Knut säljer både mårdskinn, älghudar och fårskinn. Troligen jagar han själv också men en del är säkert uppköpt av övriga sockenbor. Det är ju ett stort projekt att ta sig ner till marknaden i Härnösand där de flesta affärer äger rum.
|
Startsidan
"Knut i Holm" forts
"Knut i Holm" forst.II
|