Hällås-finnen
Fjällhemmanet Hällås upptogs från början av en finne, Hindrich Eskilsson. Det berättas, att han, för att söka boplats med sin hustru drog mot landets inre. När gubben kom till Hällås, ”fann han landet godh”, och gav hustrun det överenskomna tecknet: att med yxan slå mot en tall så att det ”juade”. Gumman, som följde älven, sökte sig då till gubben.
”Finn röjde, svedde och odlade, och som han var svår i trolldom så behövde han blott gå omkring det jordområde han för tillfället ämnade odla och med yxan märka träden, hvarefter han påsläppte blåsten, som nedbröt träden, och gubben hade blott att bränna för att få sin råg och råg fick han i överflöd.”
”En höst stod hans hässja full med god äring, men son han inte unnade prästen tionde, tog han en stör och piskade ur rågen, hvarefter han påtände hässjan sägande: Kom nu och tag tionde.”
Hällåsbonden klagar över att han måste betala tionde och även vara med och räkna tionde. Det senare var för tidskrävande. Dessutom måste alla rotebönder vara med och underhålla båtsman liksom att sköta båtsmanstorpet, när denne var ute i krig.
Sockenbönderna i Resele och Liden å sin sida klagar över sämre utkomstmöjligheter sedan finnarna slagit sig ner här och där. ”Fälleskogen mestadels förödd, djuren genom deras strykande af och an förströdde och frydlöse”. Bönderna ber därför om ”förmedling på sina utlagor å deras wanartige hemman.”
Hällås-finnen var ofta i fejd om svedjor med sina landsmän på Sidensjö- sidan.Det är möjligt att han en gång kom till Resele via Sidensjö. (Den versionen är ju inte lika fantasieggande som den ovan berättade.) Även finnarna på Skorpeds-sidan var trollkunniga, och man försökte förgöra varandra. Vid ett tillfälle skickade Holm-finnen och Hällås-finnen ut halmkärvar, som möttes på Nyåkersberget. Där drabbade de ihop så att träd och jord yrde omkring. Valplatsen, dansplatsen som den ännu kallas, blev så förstörd, att ännu ingen planta kan växa där, ej ens mossa.
Hindrik Finne erhöll lagfart på den mark han uppodlat
(ungefär en kvadratmil) jämte kvarnläge i Björkån år 1638. Torpet brukades av hans ättlingar till slutet av 1800-talet.
Mats Mattsson Edholm från Sånga var arrendator på Hällås. Han dog där 1879. Hans hustru, Sara Cecilia Olsdotter född på Hällås, och sonen Johan Robert flyttade 1883 till Österrå och utvandrade 1892 till USA. Erik Edholm, bror till Johan, hade utvandrat redan 1881.
Mera om familjens öde finns i hembygdsföreningens samlingar.
De sista som bodde på Hällås –det var på 1940-talet- var ett syskonpar, som hette Andersson, minns Erik Isaksson.
Under första världskriget, när det var förbjudet att mala säd, användes finnkvarnen flitigt under mörka höstkvällar och nätter. De som ville mala fick inte komma fram om en signallampa var tänd. När ljuset var släckt fick man komma med sin säd. Det var för att man inte skulle se vilka som malde.
Skogsbolaget SCA skänkte kvarnen till Resele hembygdsförening. Den är iordningställd av Bertil Abrahamsson och uppsatt i bäcken nedanför hembygdsgården.
Läs mera om hembygdsföreningens skvaltkvarn.
Källor: Forskning som utförts av Ruben Strandlund. Kompendiet finns i hembygdsföreningens samlingar.Släktforskning av Lennart Danielsson.
|